Säsongen 2024 till ända!

Lagfoto på seniorlaget 2024

Så var vi fotbollssäsongen 2024 slut och det är dags att summera den. 

Säsongen 2024 inleddes redan i januari genom att gänget sparkade igång med lite inomhusfotboll i Kungabergshallen. Vi ställde upp i både Team Sportia Cup i Skene samt Borgstena Cupen i Borgstena. I den sistnämnda cupen lyckades Brandgult ta sig hela vägen fram till finalen som man vann i storartad stil mot Fristad GoIF.

Efter denna roliga start på året rullade utomhussäsongen igång med sena, kalla och blöta konstgrästräningar runt om i bygden. Örby IP, Kunskapens Hus, SE-Vallen och Rydahallen var några av planerna som vi tränade på/i under den nästan 4 månader långa försäsongen.

På spelarfronten fick vi se en hel del nya och nygamla ansikten i Brandgult. Alexander Halvarsson & Mahdi Amiri välkomnades efter några år på vift tillbaks till FIF och våra egna juniorer Hampus Andersson, Elias Merstrand & Melvin Amundsjö blev permanent uppflyttade. Helt nya i föreningen inför 2024 var Gabriel Franke, Anton Antonsson, Alexander Kjellman Öhrman & Love Åhrman.

Kul var också att vi inför säsongen startat upp ett U-lag igen efter flera år utan. Detta laget skulle fungera som en språngbräda för vårt juniorlag till A-laget samtidigt som spelare med mindre speltid i A-laget skulle kunna sparras i matcher. Till detta lag plockades Elias Amundsjö in som ledare och laget placerades i Utveckling B Södra, med bland annat Skene IFs duktiga U-lag.

Under försäsongen spelades 6 matcher där vi vann 2, spelade oavgjort i 3 och förlorade 1. Båda segrarna kom i de två avslutande träningsmatcherna mot Töllsjö (4-0) och Hyssna/Kinnahult (5-0).

I mitten på april var det sedan dags för seriepremiär borta mot Länghems IF, ett lag som kom i sanslös form då man under försäsongen gått rent och långt i DM. Matchen spelades på det fina konstgräset i Tranemo och FIF stod för en av sina bättre insatser på hela säsongen. Trots både tappad 0-1 och 1-2 ledning så kunde Tobias Johansson avgöra premiären i den 85:e minuten fram till en 2-3 seger.

Där och då, i omklädningsrummet efter den matchen så var känslan hos de flesta att detta kan bli ett riktigt bra och roligt fotbollsår. Vi hade en känsla i gruppen som vi byggt upp de sista veckorna med storsegrarna mot Töllsjö & Kinnahult som gjorde att vi verkligen trodde på oss själva. När vi släppte in 2-2 mot ett Länghem fyllt med självförtroende och 20 kvar att spela var det istället vi som tog tag i de och jagade segern, inte tvärt om som det under så många år varit i FIF.

Dessvärre tog säsongen en annan vändning redan i den andra omgången. Då tvingades mittfältsankaret Franke kliva av tidigt med en skada och skyttekungen Tobbe avslutade med trasig baksida borta på Bråtaredsvallen mot Rävlanda. Matchen förlorades rättvist med 3-4 mot ett duktigt Rävlanda och efter sent tapp 2-2 hemma mot Bollebygd i omgång 3 och sedan en plattmatch borta mot Kronäng (som sedermera åkte ur) i omgång 4 såg det helt annorlunda ut i både laget och tabellen.

Visst teoretiskt var allt fortfarande möjligt då inget lag gått rent och de flesta faktiskt slagit varandra. Men våra nyckelspelare drogs med skador och det var något som inte släppt riktigt, laget kändes oförlöst.

I omgång 5 åkte vi och körde lite italiensk catenaccio på Kransmossen mot Mariedal. Vi låg lågt och ställde om fort. Vi tog jobbet för varandra och trots tunn trupp så krigade vi till oss tre sena poäng efter mål i 85:e (Mahdi) och 90:e (Öhrman). Säsongens första nolla, tre poäng till serieledning och lovande spelschema framöver.

Hemmamatchen mot Äspered i sjätte omgången var spelmässigt en av våra bättre för säsongen. Vi spelade fin, varierad fotboll och bortalaget (som till slut slutade 4:a) hade inte mycket att sätta emot. Häma vinklade in 1-0, Engström smällde in 2-0 & Lasse hade en boll som de flesta är överens om var inne fram till 3-0 när den studsade mellan däcken innanför mållinjen. Inget mål dömdes och istället tog matchen och faktiskt säsongen en väldans tvärvändning. Nyckelspelarna Tobias Johansson & Tobias Engström åkte på varsitt rött kort (som renderade i ytterligare tre matchers avstängning) och Äspered kunde reducera i 88:e och kvittera i 92:a. Luften gick ur, nästan allihopa under ett tag.

För kommande två matcher var inget att hänga i granen. En dålig fotbollsmatch borta mot Gällstad förlorades med 2-1 och hemmamatchen mot dåvarande superjumbon Gånghester slutade 4-4 efter en tappad tvåmålsledning. Nu började det istället osa katt att skrapa ihop poängen som krävs för att hänga kvar då alla lag slog alla och tabellen var jämnare än någonsin.

Parallellt med detta rullade U-laget igång sina matcher och som man gjorde det. Seger efter seger radades upp av blandningen mellan juniorspelare och reserver i A-laget. Första poängtappet kom när Skene med 3-4 ordinarie spelare från sitt division 3 lag kom till Kungaberg och spelade 3-3 i vårsolen.

För A-laget väntade nu tre raka markderbyn mot Horred, Sätila och TÄFF innan serien vände. Tre matcher med mycket prestige och viktighet då både Horred och Sätila just då låg tillsammans med FIF på undre halvan i tabellen.

Här kan man väl säga att säsongen kanske peakade för FIF 2024. För trots avstängningar, sjukdomar och bortresta slog vi både Sätila (1-2 på Lygnevi) och Horred (2-1 på Kungberg). Det var 6 poäng som både gjorde susen för tabellen och lagsammanhållningen. Vi visade att vi kunde vara ett lag, ett maskineri som gör BRA saker ihop.

Med detta i ryggen åkte vi till Äbyvallen för att gästa ett TÄFF med fyra raka förluster i ryggen. Då blev det givetvis tvärt om och vi som kom med självförtroende stod för en plattmatch samtidigt som TÄFF var riktigt bra och segersiffrorna 4-3 var i underkant.

Innan uppehållet lyckades vi springa över Länghem med 5-3 hemma och så när knipa poäng mot Rävlanda som drog det längsta strået och åkte hem med en 1-2 seger. Målet innan säsongen var att försöka knipa en topp 3 placering och när uppehållet kom var detta fortfarande möjligt. Vårsäsongen avslutades med en lagfest i Göteborg innehållandes inkilning på vissa av de nya spelarna, lite tävlingar och diverse dryck.

Höstsäsongen kunde börjat roligare och bättre än vad den gjorde. Med 14 återbud och coach på semester så åkte Brandgult med 13 spelare varav 4 debutanter till Björnskogsvallen för att möta serieledarna Bollebygds SK. Matchen blev dock en liten ljusglimt då spelarna som var med kämpade och slet i 90 minuter för att hålla nere siffrorna och slutresultatet skrevs till 3-0.

De två kommande hemmamatcherna mot Boråslagen Kronäng och Mariedal blev rena smällkarameller målmässigt. Först kördes Kronäng över med 6-0 innan Mariedal fick smaka med en 6-2 förlust. 12 gjorda mål och ännu en gång häng på topp 4 borde väl gett energi och motivation. Det gjorde det nog men tyvärr så blev det istället två raka knappa förluster mot Äspered, Gällstad och Gånghester/Målsryd. Det svänger i hockey säger dom, och i division 5. För det som för några omgångar sen var bra häng på 3:e platsen var nu istället kniven mot strupen inför säsongsavslutningen som bestod av Mark-lagen. Först ut var den riktiga nyckelmatchen när Sätila skulle gästa Kungabergs B-plan. Seger där och kontraktet skulle vara säkrat. Förlust och två riktiga ångestmatcher mot Horred borta och TÄFF hemma.

Brandgult stod då för en gedigen och smått överlägsen insats där Lasse Broman visade att han fortfarande är seriens bästa spelare när han vill. 5-2 till FIF och kontraktet i praktiken säkrat.

Detta gjorde också att avslutningen blev lite avslagen. Två raka förluster mot Horred och TÄFF gjorde att Brandgult till slut slutade på en 7:e plats i tabellen.

7:e plats med 27 inspelade poäng. 55 gjorda mål och 53 insläppta på 22 matcher. 

Summeringen skulle kunna bestå i att säsongen blir godkänd men inte mer. Vi hade ett väldigt bra lag på pappret men fick ut långt ifrån max. Vi nådde inte det gemensamma målet som var topp tre och anledningarna till dessa är många. Samtidigt är klarat kontrakt och en placering i mitten aldrig underkänt i FIF, där någonstans får vi landa. Vi gjorde mest mål i hela serien, det är verkligen en fjäder i hatten.

Vi önskar serievinnarna Bollebygds SK stort lycka till i division 4. i skrivande stund kvalar Rävlanda AIS uppåt och Sätila SK för att behålla kontraktet. Vi önskar även dessa lag lycka till.

Bästa målskytt i laget blev självklart vår notoriske skyttekung Tobias Johansson med sina 14 mål i seriespelet. Under försäsongen passerade Tobbe även 100 gjorda mål i föreningen, något som väldigt få lyckats med i Fritsla IF.

Årets bästa spelare 2024 tilldelades Andreas Larsson som i inledningen av säsongen dessutom nådde 150 spelade matcher i FIF och tilldelades spelarmärket i brons. Utöver Andreas var det hela tre spelare som under 2024 fick spelarmärke; Benjamin Hallberg (brons), Klas Gustafsson (silver) & Johan Fernholm (silver).

Kungajakten vanns av Gabriel Franke på 14 kungar tätt följt av Andreas Larsson på 13.

U-laget slutade på en fin 2:a plats i tabellen endast slagna av seriesuveränen Skene IF. Laget släppte minst mål i hela serien och stod för flera bra insatser under säsongen.

Fortsättningen för FIF blir som vanligt högst intressant. Coach Liljekvist har vi tackat av efter två fina säsonger och även truppen är i rörelse. Vi kommer återkomma, förhoppningsvis inom kort, med ny tränare och lite roliga uppdateringar gällande truppen.

Vi vill rikta ett stort tack till alla som på något sätt varit med och bidragit under säsongen. Allt från spelare, ledare, och sponsorer till er som följer oss både på plats samt distans. Vi önskar vi er alla en riktigt fin höst samt vinter så ses och hörs vi!