7 - 6

Att skriva ett matchreferat en dryg vecka efter en match är en utmaning (för man kommer ju inte ihåg något) men det fick bli så eftersom motivationen inte varit särskilt hög (inte så konstigt kanske). Tiden har väl kanske inte läkt några sår denna gången, men insikten att vi förmodligen inte (eller?) spelar vidare efter de två avslutande omgångarna har man förlikat sig en aning med.

Så nu när man sitter på en buss på väg mot Trollhättan (vi ska dit nästa helg också...) för att att spela en match som börjar 17.45 (vi är hemma strax innan midnatt) så kan man väl lika gärna skriva några rader. Vi kan väl börja med att avhandla ett klassiskt ämne, nämligen Söndagsmatcher. Ni som följt mina referat ett tag vet ju att söndagsmatcher är ungefär lika välkommet för mig som en satanist är i kyrkan. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan lägga en match på veckans officiella ligga-i-soffan-och-bara va-dag. Inte blir det väl bättre att man passar på att lägga den mot ett lag som har två timmars resväg. Ska man då envisas med att göra det ändå kunde man ju lagt den med en normal matchstart. Men alla får ju lägga matcherna som man vill och gratis tändvätska har ju Elfhög åtminstone bjudit oss på.

Förra veckans match mot Säven då. Arvid & Hugo (skidresa) & Samuelsson (sjukdom) utgick på förhand, men ett mycket välkommet tillskott var comebackande Kamholm efter långdragna sjukdomar och skador. Senare skulle även Samuel ”Gekås” Nystedt behöva kliva av pga sjukdom (vi misstänker att OCD-Åke smittat han med yrsel) och Bülow stukade foten så illa att han ser ut att missa resten av säsongen.

För första gången på länge började vi på enbart två kedjor för att lite senare växla upp på tre. Den inledande var i ärlighetens namn inget vidare, men ändå vinner vi den med 3-0. Jag kan heller inte med att skriva att effektivitet var särskilt god, för det brändes ett par, tre superlägen där också. Hemmalaget Säven är ett lag man med åren börjat gilla och är faktiskt det närmaste ett derby vi kan komma nu förtiden (trots att de är ifrån ”fel sida” Borås). Varför gillar man dem då? Ganska trevliga killarna som framförallt alltid ger järnet i 60 minuter oavsett vad som står på tavlan, och det är ju både beundransvärt och får en att undra vad fan de lägger i gröten där ute i skogarna.

Andra perioden bjuder bara på ett mål och det är hemmalaget som gör det i numerärt överläge. Det finns gott om chanser åt både hållen men resultatet 1-3 står sig perioden ut. Vi gör ju inte särskilt många mål framåt (minst i serien) men släpper heller ofta inte in så många (näst minst efter överlägsna Skara) och om någon sagt att vi skulle släppa in 6 mål i sista perioden skulle jag nog fnyst åt den personen att vi sysslar inte med sådant. Men denna gången gör vi det och hamnar i en riktigt svacka och förlorar matchen med 7-6 och ännu en uddamålsförlust är inkasserad.

Närmre än så går jag inte in på det, för det är ju ganska oviktigt och vi är snart framme i Trollhättan för säsongens näst sista match. Men vi skapar tillräckligt mycket för att avgöra matchen tidigare, men gör det inte. Säven lyckas hålla sig kvar med näbbar och klor och vänder och vinner högst imponerande.

De Brandgula målen gjordes av Andreas Ljunggren 2, Noel Engvall 2, Samuel Nystedt & Jonas Almqvist.

Kungarna fördelades enligt följande :

3 Kungar Andreas Ljunggren
2 Kungar Noel Engvall
1 Konung Viktor Gunnarsson

Nu ska vi köra över Elfhög!

Hörs väl om några timmar för ännu ett buss-reff.

Evigt Brandgul 🔶◼️🔶