2 - 3 EF

Sport i allmänhet, och innebandy i synnerhet, kan ju var alldeles alldeles underbar. Men i Fredags var den ta mig fan helt jävla hemsk. Så fruktansvärt oförlåtande. Som en kniv in i bröstet man inte kan dra ut. Som att se kollegorna dra ut på aftwerwork för att ta en öl när man ska jobba helg, fast värre. Eller en jävla måndagsmorgon när klockan ringer 05.00, man är snorförkyld och veckan känns så otroligt mycket längre än fem arbetsdagar. Fast värre.

Tog säsongen slut här? Sket sig en hel säsong när vi för ANDRA gången denna säsongen blir brutalt straffade 19.59 i sista perioden?

Givetvis inte. Vi har faktiskt (det trodde jag inte) fortfarande en chans. Tro fan att den skulle varit väldigt mycket större om vi bara hållit ut EN sekund till. Men nu ska jag sluta svära (ursäkta för det, förresten) och skriva följande :

FAAAN (oops) vad jag älskar detta laget. Detta fantastiska laget. Med en blandning mellan gammal och ungt, rutinerade rävar och ungdomlig entusiasm och framförallt ett gäng med ett hjärta som pumpar för Fritsla IF. Vi kämpar för varandra varenda centimeter på planen. Visst, vi går på plumpar (Hjälmared borta) och vi gör skitinsatser (Tibro senast), men vad långt vi kommit. Inte så långt att vi bara kan spela av en match eller motståndare av bara farten. Men jag vågar påstå att när motståndarna möter oss, och vi sätter vårat spel måste vi vara direkt hemska att ta sig an. Vi är ett gäng Brandgula krigare som aldrig ger oss, och det tänker vi inte göra denna gången heller. Vi behöver vinna sista tre matcherna, så är det. Bara det är en utmaning (såklart) och vi behöver lite resultat med oss, så är det. Men då får vi väl se till att lösa det då. Den här säsongen ska sluta lyckligt, jag bara känner det. Allt annat är bara fel.

Men till matchen då. Första perioden präglas av kamp, men gästerna har lite mer (ganska mycket till och med) boll, och även mer chanser. Men Kapten Ljunggren kliver ännu en gång fram och visar hur otroligt viktig han är när han skjuter in 1-0 snyggt assisterad av Bullseye-Broman. Resultatet står sig perioden ut, och för andra matchen i rad tvingas Coach Yoda förkunna att det positiva efter första perioden är att vi leder.

Andra akten består även den av otroligt mycket kamp, där gästerna har mest boll och Brandgult jobbar stenhårt i försvaret och är giftiga i omställningsspelet. Smedjan skapar en hel del farliga chanser men ett heroiskt jobbande försvar håller tätt framför Emil i kassen och Noel De Bruyne & Bülow kämpar in 0-2 målet med lite drygt fyra minuter kvar av perioden. Resultatet står sig också den andra akten ut och vi rustar för 20 minuters krig i sista perioden. Det blir det också, då rättskiparna för dagen väljer att släppa så gott som allt så förvandlas spelplanen till ett krigsfält.

Det var grinigt, frustrerat och stenhårt. Väldigt kul, men kanske en smula väl tufft stundtals. Drygt fem minuter in i perioden får Smedjan in 2-1 reduceringen som öppnar upp för en dramatisk avslutning modell värre. Brandgult strider för sina liv och gör det fantastiskt bra. Till det återstod 4 (!) sekunder av matchen. Frislag ifrån hörnet för smedjan, Brandgult tappar helt markeringen på bortre stolpen och helt fri får gästerna trycka in den så tunga 2-2 kvitteringen.

Förlängning och ett slutkört Fritsla försöker repa mod. Närmare två minuter in i densamma väljer domarna att plocka ut Bülow för upprepade slag, en aning magstarkt kan anses när man släppt allt i ungefär 62 minuter. Väl där avgör Fritsla matchen när Almqvist stenhårt jobbar in bollen och Poddig prickskjuter in 3-2 och hallen exploderar. Problemet är bara att målet döms bort för ett slag på målvakten som nog får anses vara högst tvivelaktigt. Att själva slaget sker är nog de flesta överens om, men Almqvist tar bollen innan kontakten med målvaktens hand sker.

Med så många motgångar orkar inte Fritsla resa sig igen, och med en man mer kontrar gästerna in segermålet till 2-3. Oerhört tungt. Påstår inte på något vis att resultatet i sig var orättvist, det kunde gått åt båda hållen, men visst är marginalerna små när man släpper in en kvittering med en sekund kvar, får ett mål bortdömt i förlängningen i spel med en man mindre och sedan förlorar matchen.

Men jag tror det är det som gör att man trots allt älskar denna sporten. Man spelar i 60 minuter och helt plötsligt avgörs allt i de skälvande slutsekunderna. Nu har vi haft det emot oss några gånger, men vi får hoppas att det vänder i slutskedet av säsongen nu!

Detta kan alltså ha varit den sista hemmamatchen för säsongen, stort tack alla underbara supportrar! Vi ska göra allt i vår makt för att försöka få till mer matcher hemma och ta oss till ett kvalspel!

Målen för dagen gjordes av Andreas Ljunggren & Jonathan Bülow.

Kungarna för dagen fördelades enligt följande :

3 Kungar Emil Svedenlind
2 Kungar Jens Engvall
1 Konung Joel Sivedal

Nu väntar Säven borta på fredag, dvs en av få nära bortamatcher, hoppas på att se många Brandgula supportrar på plats!

Vi ger oss aldrig! 🔶◼️🔶