8 - 2

Våra Brandgula krigare begav sig i Fredags mot Hjälmared för årets sista match. Smaka på de orden.

En fredag. I en lada, mot Hjälmared. Inte låter det särskilt inspirerande, och uppenbarligen var det inte det heller, så halvhjärtat som vi genomförde matchen. Matchen startade med Brandgult som gick upp högt, satte press, vann boll och gjorde två snabba mål. Här ligger nog det största problemet, det gick lite för lätt när vi inte ens var särkilt bra.

Min teori är att det smög sig in en falsk trygghet i laget och att vi automatiskt slog av på takten, och framförallt desperationen. När man väl gjort det, då är det väldigt svårt komma tillbaka. Första perioden slutar 1-2 till Brandgult, och trots att vi inte är särskilt bra kanske de siffrorna egentligen ska vara 0-4. En felpass ledde till en snabb reducering och trots att ”Gekås” har ett skott i ribban med 30 sekunder kvar av den första perioden går vi till pausvila med endast ledning med ett mål.

Andra perioden bryter vi otroligt mycket bollar och lägena till omställningar är så många att det knappt går att räkna dem. Men skärpan finns inte där, viljan att sätta dit bollen finns inte där till hundra procent. Lägena att döda matchen finns där, men de utnyttjas inte. Istället blir vi brutalt straffade när hemmalaget får 2 mål på 3 skott i sina omställningar, och där hemjobbet ifrån Fritsla är mediokert. Orättvist kan såklart tyckas att ligga under med 3-2 inför sista perioden när man spelmässigt varit så mycket mer dominant. Men Hjälmared följer sin gameplan väldigt mycket bättre än vad vi gör, och jag tror ingen i laget var särskilt oroliga inför sista perioden. Där har vi alltså den igen, den falska tryggheten. För även om vi är ett ungt lag på frammarsch har vi ännu inte blivit så bra att vi kan avfärda något lag i serien om vi går på halvfart.

Justeringar görs, men som så många gånger i sporten innebandy sker det som ingen är förberedd på. 4-2 till hemmalaget bara efter några sekunder, på kontring, efter att Brandgult startat med ett bra anfall. Där och då försätts vi i lätt panik, spelet fungerar inte alls och 5-2 och 6-2 kommer av bara farten.

Talande för matchen är när Fritsla får chansen i powperplay, 5vs3 i nästan två minuter och det resulterar att en Hjälmaredspelare rycker sig loss i så gott som fritt läge och vi måste ta en utvisning och tiden rinner ifrån oss. Hjälmared hinner även med att bränna en straff, men vinner ändå till slut med 8-2. Givetvis alldeles för stora siffror sett över 60 minuter.

Men det är sådana här matcher, som man ”bara ska vinna” som vi behöver lära oss hantera och inte bara ”ställa ut skorna”. Första två perioderna (framförallt första) är okej, och på de har inte Hjälmared mer än 8-9 skott på mål. Men de är effektiva, medan vi är på tok för ineffektiva. Tredje perioden blir rena Hawaiin, där vi tyvärr är direkt dåliga.

Hjälmared borta är en match vi brukar ha problem med, och det är inte första gången vi tappar poäng där.

Seriens tråkigaste hall, förmodligen seriens sämsta golv, knappt en människa i hallen och vad som kändes som minusgrader i densamma. Klart innebandy inte är så inspirerande då, men det är det vi måste lära oss hantera. Hjälmared ligger på försvar, spelar uppoffrande och är effektiva och vinner således rättvist.

Till de de medresta bortasupportrarna vill vi be om ursäkt att vi inte bjuder upp till dans, och trots det tacka för stödet. Förhoppningvis lär vi oss något av det här.

Målen för dagen gjordes av Arvid Broman & Jonathan Bülow.

Kungarna för dagen fördelades enligt följande :

3 Kungar Vilhelm Hjert
2 Kungar Robin Florbäck
1 Konung Johan Olsson

Nu väntar lite juluppehåll. Nu tar vi nya tag, det är en galet jämn tabell efter seriesuveränen Skara och nästa match är hemma mot Falköping fredagen den 12 Januari.

Evigt Brandgul 🔶◼️🔶