7 - 4

De flesta av Brandgults juniorlag hade bortamatch i fredags, vilket säkert hjälpte till i vad som åtminstone såg ut att vara den lägsta publiksiffran i Kungabergshallen sedan Sverige VM-kvalade i fotboll hemma mot Italien förra säsongen samtidigt som vi lirade match.

De åskådare som dock letat sig ner till hallen fann sig nog undrandes vad som hände med Brandgult i inledningen av första perioden. Efter att båda lagen känt lite på varandra fram och tillbaka och inga direkta målchanser dykt upp tilldöms Fritsla powerplay. Vårat spel i numerärt överläge har visserligen varit upp och ner under säsongen, men så som det utspelade sig denna gången kan nog ingen riktigt förklara. Gästerna tillåts göra 0-1 på en kontring efter ett felpass, och sedan också 0-2 i samma boxplay.

Må vara att det är en läcker liten variant gästerna gör ifrån ett frislag i hörnet, men försvaret i Brandgult var under all kritik. Där och då befann sig Brandgult i en form av paralyserat tillstånd som jag faktiskt inte vet om jag sett innan. 0-3 till gästerna kommer på ytterligare slarv i eget hörn, och en framrusande Horsbyspelare får fri lejd att trycka in bollen.

Som tur är så spelar det aldrig någon större roll hur dåliga vi än är nu för tiden. För allt som oftast hittar vi en väg tillbaka in i matchen. Denna väg var för dagen Anton Kamholm. Jag skulle vilja gå så långt så att jag kräver att kommunen döper om vägen utanför hallen till Kamholms väg. För oj vad han visade vägen, och oj vad viktiga två mål han trycker in i slutet av första perioden.

1-3 görs i powerplay på pass av Almqvist och redan där kände man hur energin i hela laget vände. Viktiga 2-3 kommer efter ett läckert avslut på pass ifrån brodern Jonathan.

Så trots en mindre härdsmälta i mitten av den första perioden gick vi alltså enbart till underläge med en kasse inför andra akten, och vi kände rejält vind i seglen.

Andra perioden startar vi i Boxplay sedan Colin åkt ut i slutet av den första perioden. Grabbarna Joel, Erik, Vilhelm & Jonas gör som så många gånger förr ett gediget jobb och avstyr det så viktiga läget i matchen, betydelsen mellan ett 2-4 mål istället för ett 3-3 mål är ju enorm i detta skedet. Kvitteringen kom så också! På pass bakom mål ifrån Samuel ”Gekås” Nystedt lyckades Erik Kardell (helt suverän för dagen) att göra något som såg ut som en inverterat köksväg och snirkla in sitt första mål i Fritslatröjan sedan comebacken.

Som jag sagt några gånger förut när frågan kommit upp, för varje dag Erik Kardell inte spelar innebandy är det ett hån mot självaste sporten, så otroligt duktig är han. Fruktansvärt bra spelförståelse och i 1vs1 situationer är det mer eller mindre omöjligt att passera han.

Kvitterat på tre alltså, och mindre än en minut senare fullbordar Kamholm sitt hattrick genom ett lite turligt & dråpligt mål, men detta alltså när mindre än halva matchen är spelad(!). Om man slår upp ordet het i en ordbok, misstänker jag att det definieras med het, hetare, Kamholm.

Ledning 4-3 och bra känsla i laget. Nästa sak som händer är att några tillresta Horsbysupportrar häcklar Brandgults #7. För er som sett klassikern Lejonkungen ifrån 1994 så tänker jag på scenen när några hyenor kallar Pumba för gris. Timon svarar då ”Öhöh, det skulle dom aldrig ha gjort”. Inga jämförelser i övrigt, men att reta upp Brandgults #7 gör att han allt som oftast utvecklar horn som djävulen själv skulle varit avundsjuk på. Han går då ifrån en väldigt skicklig innebandyspelare till den värsta tänkbara motståndaren man faktiskt kan tänka sig, och det fick Horsby bittert erfara.

När Florbäck fick sitta av en tvåminutare och Fritsla spelade boxplay serverade Jonas först Vilhelm öppet mål, och trots att vår gode ”Gollum” försökte vara kylig och ta emot bollen lyckades han inte få den över marknivå och målvakten lyckades således rädda bollen. Anfallet efter missade gästernas (överlägset?) bäste spelare Alessandro Johansson öppet mål bara för se Jonas ta bollen och läckert sätta in 5-3. Men Johansson i Horsby tog snabb revansch på sig själv genom att på tennis styra in reduceringen till 5-4 bara 21 sekunder senare, något som oavsett vilket lag man höll på måste erkännas vara innebandy av den högre skolan och rent och skärt innebandygodis.

Horsby drabbades med 4 minuter kvar av mittperioden av en femminutersutvisning och här går åsikterna isär lite om vad som faktiskt hände, men en femma var nog oavsett för hårt dömt, även om jag själv inte riktigt uppfattade situationen. Det gör att Brandgult får chansen att utöka ledningen men man hamnar mest utanför Horsbys box (bortsett ifrån att Almqvist en gång bågar och serverar Bülow öppen kasse, men det kommer givetvis bättre lägen Bülow 😉).

Periodpaus, ledning 5-4 och en minut powerplay kvar. Vi gör oss förberedda på 20 minuters krig och i mina ögon är det nog säsongens bästa period som presteras. Då tänker jag inte på ett överlägset spelmässigt övertag eller någon form av utspelning av motståndarna utan taktiskt och inställningsmässigt. Först gör Kamholm sitt fjärde mål för dagen till 6-4 precis i slutet av powerplayet, på ännu en assist av brorsan Bülow (allt var där och då förlåtet). Klart att det målet var monumentalt viktigt, det skall absolut inte snackas bort.

Bara någon minut senare åker Arvid ut för slag och brandgults boxplay får än en gång visa vilket hjärta och kunnande de besitter, grabbarna gör en heroisk insats och reder ut det även om bollen dansade på linjen någon gång.

Efter det fortsätter Fritsla med sin höga press, och vågar ligga kvar högt i banan vid bolltapp. Horsby får stundtals ställa upp och anfalla men Brandgults kämparglöd och ”die hard-inställning” är imponerande. Spiken i kistan levererades av Colin ”Thors Hammare” Halvarsson när han bombar in 7-4 på en smôris ifrån Almqvist.

Spelare som inte nämnts än, men borde få ett omnämnde :

Mackan Johansson. Låg som ett frimärke på Horsbys skyttekung Nordin hela matchen och det måste varit hemskt tråkigt att spela med den bevakningen. Men å andra sidan är det precis en sådan bevakning som krävs om man ska stoppa mannen som gjorde tre kassar på oss i premiären.

Joel Sivedal. För första gången lagkapten i Brandgults A-lag sedan Ljunggren fortsatt är skadad och Åkeson joinat Olsson’s julbordssekt. Han pushade på laget och stod för en helt felfri defensiv insats. Likt spelare som Almqvist, Kardell & Kamholm har Joel varit galet bra sista matcherna.

Lite kul kuriosa är att trots en enig spelartrupp vägrade ”Kammen” att ge hatten till sig själv, och gav den istället vidare till Kardell.

Avslutningsvis vill vi önska Horsbys duktige spelare Sven Johansson ett snabbt tillfrisknande, han skadade vad som såg ut att vara knät halvvägs in i sista akten och sådan är såklart aldrig roligt. Hoppas inte det var så allvarligt som det såg ut, och att du snart är tillbaka på banan.

De Brandgula målen gjordes alltså av Anton Kamholm 4, Jonas Almqvist, Colin Halvarsson & Erik Kardell.

Kungarna för dagen fördelades enligt följande :

3 Kungar Erik Kardell
2 Kungar Anton Kamholm
1 Konung Jonas Almqvist

Nu väntar ny träningsvecka och match borta mot Hjälmared på Fredag innan vi går på juluppehåll. Förhoppningsvis är julbordsepedemin i laget över nu, det ryktas till och med om att risala-malta Olsson tagit en paus ifrån prinskôrven & skinkan, den som lever får se.

Evigt Brandgul 🔶◼️🔶