8 - 9

Paljon lumen mutta ei taskulamppua!

Året var 2003. Platsen var Hartwall Arena. Det spelades ett världsmästerskap i ishockey och det fanns ett litet prekärt underläge, och framförallt fanns det ett lag som aldrig ger upp.

Vad kan vi då utvinna av ett liknande möte 15 år senare? Jo givetvis att även denna gången vann rätt lag! 

(Kanske inte om man frågar Brandgults finne Janne, men han har ju på grund av tidsbrist tvingats avsluta sin karriär nu).

Har vi nämnt att vi i Brandgult älskar söndagsmatcher? Just grejen att gå upp innan solen gör detsamma, och veta att en riktig god arbetsvecka ligger och väntar runt hörnet, samtidigt som man inte är hemma innan det är totalt kolsvart ute och ångesten riktigt pyr i bröstet. Det är för just stunder som den här vi alla spelar innebandy.

En liten kul detalj inför matchen mot Trollhättans FF var att om Jonas hade varit med i deras lag hade han varit bland de sju yngsta och faktiskt dragit ner snittåldern. I vårat lag är han sju år äldre än närmaste utespelaren. Nämnde jag att han även givetvis spelar i #7?

Faktum är att Brandgul idag mönstrade ett lag med endast fem spelare som var över tjugo år, med en smått makalös snittålder på 19,56 - vårat näst yngsta lag någonsin (Bali-Johnson drar ju upp det en smula nu när han är tillbaka). Jämför det med Trollhättans lag som hade en snittålder på 32,5.

Men vilken galen målkavalkad vi fick vara med om!

Trollhättans FF Gjorde 1-0 det första som hände, bara 21 sekunder in i matchen. Sedan kom 2-0 och man kom väl på sig själv med att undra vart i all sin dar detta skulle sluta. Men våran #7 ville (som så vanligt) annat. 3 sekunder efter hemmalagets 2-0 mål smäller han in reduceringen till 2-1 och helt plötsligt varvade den Brandgula maskinen igång. 2-2 kom genom Ljunggren, 2-3 genom Almqvist igen och sedan small Arvid med stort B in 2-4 på ett läckert frislag som ingen i hela hallen såg komma, snyggt maskerat av Coach Yoda.

Det skall väl sägas att slutet av första perioden kändes mest som att hemmalaget gick upp och träffade stolpen/ribban och sedan gjorde Brandgult mål på anfallet efter. En utveckling som åtminstone de tillresta bortasupportrarna tyckte var åt rätt håll..

Andra perioden var om möjligt ännu mer galen. Hemmalaget smällde in 3-4 i första bytet och sedan bara öste Brandgult på. Ett galet läckert Powerplay mål där Joel avslutade med att smälla in bollen högt i taket som betydde 3-5, sexton sekunder senare utökade Ljunggren till 3-6 innan  återigen gjorde 4-6. Men då växlade Brandgult upp ordentligt.

Det fullständigt haglade in Brandgula kontringsmål och helt plötsligt stod det 4-9 efter att Almqvist verkställt sitt hattrick, Noel väntat ut en målvakt så länge att tiden förmodligen stod stilla i ett par timmar och gasellen Bega krigat in en kasse som Hugo Skywalker krigade om möjligt ännu hårdare för.

En kul grej är coachduellen som utspelade sig när hemmalaget tog timeout halvvägs in andra akten och båda lagen ville matcha linor mot varandra och inget lag ville gå in först på plan. Till slut kom vi dock till spel igen.

Det måste väl faktiskt även nämnas hur oerhört duktiga hemmalaget är offensivt, som tur för oss är de inte kanske riktigt lika outstanding i egen zon och i andra perioden lyckas vi på ett oerhört effektivt sätt hänga ditt kassarna i kontringarna.

Sedan började vi tyvärr slarva och stressa i egen zon, och de riktigt billiga målen vi så förtjänstfullt smällt in framåt börjar ticka in bakåt istället. Coach Engvall möblerade om i linorna för att stoppa blödningen och vi går till paus inför sista perioden med ledning 7-9.

I pausen manade Coach Yoda till lugn, back to basics och framförallt använda den där grejen vi har som sitter innanför pannan och som vi alla (eller?) fick när vi föddes när vi spelar istället för att bara sätta på AC/DC på högsta volym och bara köra rock n’ roll innebandy.

Faktum är faktiskt att Brandgult lyssnade (vi vet, vi är också förvånande) och stängde ner matchen. Vi går ut och krigar heroiskt i 20 minuter (plus de sekunder sekretariatet försökte lägga på). Det bränns (ibland grova) chanser åt bägge håll och trots ’s reducering 18:18 in i slutakten håller Brandgult ut och alla tre poängen följer med hem till Sköna gröna!

Kuten yleensä sanotaan, oikea joukkue voitti! 

 Tack återigen vårat underbara bortafölje! 

De Brandgula målen gjordes av Jonas Almqvist 3, Andreas Ljunggren 2, Noel Engvall, Joel Sivedal, Benjamin Hallberg & Arvid Broman.

Kungarna för dagen fördelades enligt följande :

3 Kungar - Jonas Almqvist
2 kungar - Andreas Ljunggren
1 Konung - Noel Engvall

Ei saa peittää som Gekås sa och knöt näven i luften! Vi kallar det helt enkelt kort & gott för Marius-effekten!