14 - 2

Här kommer ett referat från gårdagens vinst för våra innebandy herrar. Läs och njut!

Tidig fredagsmorgon i slutet av årets fattigaste månad. En ovanligt brandgul sol föste hastigt bort mörkret och reste sig upp över en snålblåsig, iskall och trist by. Invånarna väcktes med en stor förundran, då de sällan träffas av solstrålar. Efter morgonkaffet vågade sig de mest försynta tanterna ut genom dörren för att studera saken. Snacket på byn spred sig under förmiddagen men än var det bara rykten. Kommer kungen på besök? Har operation "Gräv bort Skåne" lyckats? Bröderna Herreys kanske har återförenats...? Eller kunde allt helt enkelt bero på klimatförändringen? Jodå, Tranemo var i tydlig obalans.

Under eftermiddagen parkerade en buss i vad som ur folkmun brukar benämnas som centrum och samtidigt skulle de undrande få svar. Ur bussen klev nämligen en allvarlig och bastant busschaufför med ett säkert budskap: "Samla era tappraste män, ty detta kommer bli en blodig strid!" Drygt 20 minuter senare var bussen fullpackad med ett gäng modiga individer, utrustade med varsitt svärd.

Vägen ut ur Tranemo var sannerligen inte den lättaste, men de fann en väg som styrde kosan mot den brandgula staden. Väl framme vid en borg kallad Kungaberg mötte de ett 20-tal vackra, starka och friska pojkar som i det närmaste kunde beskrivas som mästerliga. De leddes dessutom av tre mossiga herrar som mycket väl hade kunnat vara farföräldrar till sina adepter. Jesper, Jerker och Thomas tilltalades dessa.

Striden närmade sig, och borgen fick besök av en härlig skara åskådare. Det var dags för innebandy. De brandgula inledde på ett sätt som generade Hardy Nilssons torpedhockey och det dröjde inte länge innan en Tranemo-pôjk tappade besinningen. En välfriserad domare vid namn Roger tvekade inte utan delade ut en så kallad "tvåa", till sin vapendragare Erlings stora förtjusning. Under det efterföljande PP:t presenterade sig Poängkungen: Andreas Samuelsson genom att trycka dit 1-0.

Om undertecknad skulle gå igenom mål för mål hade jag säkerligen tråkat ut eventuella läsare, så vi spolar fram ett par minuter. När matchuret tickat fram till 07.14 visade siffrorna 4-0 till hemmalagets favör. När den första perioden var färdigspelad ledde de brandgula med imponerande 6-0, efter att lagets offensiva krafter haft lekstuga.

Den starka insatsen under den första perioden tillät tränare Emil Svedenlind att experimentera lite med spelarmaterialet och en hel del byten gjordes. Fritslas minsta krigare, Axel Lindelöf, samt Stefan Andersson var tillbaka från diverse utlandsresor och fick bekänna färg direkt. Även Joar Ankarstrand fick visa Tranemo vad han gick för.

Under denna period bjöd inte hemmalaget på den dans publiken förtjänade, kanske för att matchen redan kändes avgjord. Efter drygt halva matchen tryckte bortalaget in en reducering efter ett taffligt ingripande av defensiven. Strax därefter ökade de brandgula på sin ledning gånger två genom fina prestationer och efter två tredjedelar var ställningen 8-1.

Fritsla tog sedermera tag i taktpinnen så fort den sista perioden inleddes. Farten var tillbaka och därmed hade motståndarna ingen vidare chans. Den nyblivna pappan, Jonas Almqvist, dominerade och fullkomligt spottade in poäng men han var inte ensam. Pontus Häggström, Andreas Samuelsson, Andreas Ljunggren och Emil Svedenlind förtjänar ett omnämnande för sina insatser. Lägg därtill att Jerker Andersson, Jesper Hagert och Thomas Hagert tog sig igenom matchen. Bara det är värt entré.

Striden blev inte mycket till strid, utan de brandgula tog ännu en seger av det enklare slaget - den här gången med förkrossande 14-2. Serieledningen är intakt, det är helg, man kan njuta av livets goda (dryck) och man kan konstatera att det är skönt att inte vara från Tranemo.

Kungarna delas ut enligt följande:

4 kungar: Pontus Häggström
3 kungar: Andreas Samuelsson
2 kungar: Andreas Ljunggren
1 kung: Hela laget